Länge har tanken på en blogg funnits, denna natt får bli startskottet.

Tanken är inte en blogg om ännu en mamma mitt i livet, tanken är inte att visa dagens outfit, eller kaske är det just det den ska handla om, hur vi mitt i livet klär oss för att möta oss själva i vår omgivning? Vi får se vart det leder...

Mitt ämne för natten blir en mjukstart, att våga tro. Tron är så viktig i våra liv varesig det handlar om tro på Gud, oss själva eller vårt öde. Jag har märkt hos mig själv att jag för det mesta tror det värsta för att slippa bli besviken, jag dras med en vidskepelse sen barnsben att om jag hoppas för mycket kommer det genom den förhoppningen misslyckas. jag vågar inte tro!  Genom våra tankar och tillit till livet skapar vi oss själva tror jag. En gång i tiden sa en vis man till mig att livet kommer ta mig dit jag vill, då trodde jag i min ungdom och naivitet att jag kunde slappna av och låta mig föras i rätt riktning, aj så fel. Orden har idag en annan innebörd, jag kommer lyckas så länge jag tror jag kommer lyckas, enkelt va? Kanske kanske inte.

Ibland kommer livet emellan, ibland är det svårt att tro, även Jesus tvivlade på sin Gud. I natt tvivlar jag på min kapacitet.

Vad tror ni?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om man lägger livet i vågskål vad är det då som väger tyngst?   Jag vill inte skriva ett prettoinlägg om att pengar inte spelar någon roll, klart som fan det gör det! Jag vill belysa vikten av att hålla balansen. Inte blanda jobb, familj och hobb...

Tvätten, disken, inlämningsuppgiften, budgeten, rapporten! Oh my, hur ska man orka? Vad får oss att trots motviljan dra på gummihanskarna och ändå sätta i gång? Är det tanken på vad som sker om vi bara struntar i det, alltså skrämsel som får oss att ...

Hur ser vi på livet? Är det en dans på rosor eller en kamp att resa sig på morgonen och klara dagen? Hur klarar vi av våra med och motgångar? Jag fick för nåt år sen en insikt om rädsla. Rädslan att misslyckas är inte det som hindrar oss i livet, det...